Det går inte med ord att beskriva känslorna man upplevde idag på ultraljudet… Helt ofattbart!!
Kändes helt underbart att få se vårt lilla mirakel där i magen. Och man såg verkligen allt så himla tydligt oxå.. Ryggrad, hjärnan, fingrar osv.
Det var tydligen en pigg liten krabat där inne. För under de första 15-20min såg man hur h*n hoppade runt, vände och vred sig och verkligen inte kunde ligga still. Det e så svårt att fatta då jag inte känner så mkt mer än lite bubblande i magen för tillfället. Att det rörde sig där inne förstod jag ju, men inte så som vi fick se det. Helt underbart och både jag och Peter började gråta..
Nu känns de ju verkligen verkligt att det kommer att bli en liten bebis för oss till sommaren.. Barnmorskan mätte huvudet och fick efter många försök även mätt lårbenet. Det visade sig att vi e i v 16, 15+6 för att vara exakt och inte i v 18 som vi trott. Så nu blev jag tillbaka flyttad typ två veckor så beräknad födelse blir den 10juli istället för den 26juni. Men det gör ingenting det, för nu har vi fått se att allting såg bra ut och det känns som en väldig lättnad. man e ju alltid lite orolig att det ska vara något…
Så vi fick en ny tid till Ultraljud den 8 feb för barnmorskan ville vara säker på att bebben växer som den ska och dessutom ta en titt på hjärtat. Hon såg att hjärtat slog för glatta livet. Men när vi skulle få en bild så hade h*n rullat ihop sig med ryggen emot, så vi fick ingen riktig profilbild. Och dessutom gick det inte o titta i detalj på hjärtat. Så nu blir det ett försök till och då får vi hoppas att h*n e mer sammarbetsvillig att ta foto..
Detta e första bilden på vårt mirakel! Vi fick ju som sagt ingen profilbild, men denna bilden Säger allt
Känns helt ofattbart att vi faktiskt ska bli föräldrar! men samtidigt helt underbart…
kan knappt vänta.. Men ja ska minsann njuta av att magen växer och bara ha det bra nu fram tills det e dax…
På återseende…








